Luciadagen – ljus i vintermörkret
Luciadagen firas den 13 december och markerar minnet av den heliga Lucia från Syrakusa på Sicilien. I Norden har dagen blivit en ljusfest som samlar sång, traditioner – och i Köpenhamn har en modern variant blivit populär: luciatåg i kajaker med ljusslingor.
Vem var den heliga Lucia?
Lucia levde på 300-talet på Sicilien och blev martyr under förföljelsen av kristna.
I det romerska riket var kristendomen förbjuden, eftersom man inte fick offra till kejsaren som en gud. Många kristna levde därför i hemlighet i stadens katakomber. Lucia hade omvänt sig till kristendomen och vågade sig ut om natten med mat till sina trosfränder. För att hitta i mörkret bar hon en krans med levande ljus på huvudet.
Lucia blev upptäckt och avrättades den 13 december år 304. Hon blev senare en av få kvinnliga helgon som firas inom den katolska kyrkan.
Namnet Lucia kommer från lux, som passande nog betyder ljus, som är kärnan i traditionen.
Sankta Lucia förknippas inte bara med ljus och glädje. Hon är också skyddshelgon för blinda och personer med ögonsjukdomar. Enligt vissa legender fick hon denna status för att hennes ögon antingen revs ut under tortyr, eller för att hon själv avlägsnade dem för att slippa en påträngande friare.
Oavsett orsaken avbildas hon ofta med en skål med två ögon och en brinnande lampa.
En ljusfest i årets mörkaste tid
I den julianska kalendern räknades natten mellan den 12 och 13 december som årets längsta. Därför uppstod de nordiska ljusfesterna.
I Sverige och Norge levde också folktron på Lussi – en mörk gestalt som kontrollerade om man hade förberett sig ordentligt för julen, och som man förr förknippade med djävulen Lucifer.
Lucia kom senare att symbolisera motsatsen: hopp och ljus i vintermörkret.
Toner från Neapel till Norden
Den välkända Luciasången bygger på en napolitansk folkmelodi som hyllar hamnområdet Borgo Santa Lucia i Neapel.
Den har fått nya texter många gånger. I Danmark känner vi den särskilt genom Alex Garffs version “Nu bæres lyset frem”. Den mest kända svenska texten, “Sankta Lucia, ljusklara hägring”, skrevs av Arvid Rosén 1928 och används fortfarande i de flesta luciatåg i Sverige nästan 100 år senare.
Luciatåget vandrade från Sverige till Danmark
Det moderna nordiska luciatåget har svenskt ursprung. 1927 arrangerade Stockholms Dagblad det första stora offentliga luciatåget och utsåg stadens Lucia – en tradition som snabbt spred sig i landet. I dag utser många svenska städer sin egen Lucia, och firandet fyller både hem, skolor och offentliga platser. Lussekatter, de gula saffransbullarna, är en fast del av firandet.
Danmarks första luciatåg hölls i Köpenhamn 1944 under ockupationen. Efter kriget sökte danskarna kulturell inspiration i Sverige och övriga Norden, medan Tyskland stod i skamvrån. Lucia blev därför en naturlig del av den danska decembermånaden i en tid då Europa verkligen behövde ljus.
En tradition i utveckling
I Köpenhamn har Lucia fått en modern och lokal tolkning genom Lucia i kajak.
Här rör sig ett långt tåg av kajaker och andra flytande farkoster genom hamnen, upplysta av ljusslingor och levande ljus som speglar sig i vattnet.
Luciasången spelas ofta under färden, och många sjunger med från kajakerna när vågorna tillåter det. Det är mer gemytlig allsång än ett traditionellt körframförande, och det är en del av charmen.
Traditionen började som ett litet initiativ från Kayak Republic, men är i dag ett av decembers mest fotograferade evenemang i staden. Den är både poetisk, lekfull och mycket köpenhamnsk.
Även i Sverige har alternativa luciatåg blivit vanliga. Du kan till exempel se Lucia till häst, hundar klädda som Lucia och till och med “Lucia i bastu”, där sången framförs i en varm sauna.
Det finns alltså inga tecken på att traditionen är på väg att försvinna. Tvärtom visar den hur nordiska traditioner kan utvecklas och få nytt liv på tvärs av Öresund.
