När vi andra fortfarande ligger och drar oss under täcket står Monica Jakobsen ute i kylan och väntar på tåget till Köpenhamn. Klockan sex varje morgon tar hon tåget från Eslövs station till jobbet på andra sidan Öresund. Och de tidiga morgonarna till trots, livet som pendlare är för henne en ypperlig chans att leva ut det bästa ur två världar.

- Volapyk! Säger Monica om sitt eget språk och skrattar. Som en färgpalett mixar hon danska och svenska i varenda mening hon uttalar. Att gå så långt som att kalla det oförståeligt är dock absolut överdrivet. Hennes språkliga blandpalett är snarare charmig, en gemytlig mix av den lite sjungande mellansvenska uppväxtdialekten och den tungvridna danskan. När Øresunddirekt träffar henne mitt bland stressade resenärer i Hovedbanegårdens vänthall bär hon en röd ullduffel, röda naglar, ringbeklädda fingrar och ett brett leende. Hon kommer direkt från jobbet som flexrådgivare i Hvidovre kommun och slår sig tacksamt ned på en caféstol ett stenkast från den danska centralstationen.

Sonen förde Monica till Danmark

I ett och ett halvt år har Monika pendlat från bostaden i Eslöv till arbetet som flexrådgivare i Hvidovre kommun. En resa som dagligen tar ungefär två timmar enkel väg. Innan flytten till Eslöv i maj 2008 bodde hon och hennes danske man Jan i Odense på ön Fyn i 6 år. Det var den yngste sonen som blev den avgörande faktorn till att familjen flyttade från Uddevalla till Danmark i 2003. Sonen fick tidigt konstaterat ADHD och hade en del svårigheter i skolan. När han kom upp i tonåren och det var dags att börja att tänka på gymnasieskola så fick familjen upp ögonen för de danska lärlingsutbildningarna. Mixen av teori och praktik verkade vara en ypperlig kombination för den som hade svårt med den traditionella svenska läroplanen. Så det blev Danmark för hela slanten. Något som Monica aldrig ångrat.

- I Danmark har man en helt annan syn på det där med umgänge. Det är mer ”hygge” och mindre planering och det passar mig utmärkt, säger hon.

Tar det med ro

Trots alla fördelarna med Danmark så valde hon och hennes man ändå att lämna det danska och flytta till Eslöv för drygt ett och ett halvt år sedan. Tanken på att ha de skånskbosatta barnen och barnbarnen nära samt mannens stora intresse för bilar och motorcyklar var de två avgörande faktorerna.

- I Sverige är det ju till exempel inte alls lika kostsamt att hålla bilintresset vid liv som det är i Danmark. Dessutom blev flytten inte en särskilt stor förändring för mig. Jag pendlade ju redan från Odense til mitt jobb i Hvidovre och helt ärligt så kommer tågen lika mycket försent oavsett om jag pendlar inom landsgränserna eller över Öresund, säger hon med ett leende.

Hon medger dock att vissa saker initialt har blivit lite krångligare sedan hon började pendla över landsgränserna. Myndighetssaker som tidigare mer eller mindre nästan gått per automatik ska man nu handskas med på ett annat sätt, då två länder är inblandade. Men hon tycker att hon har fått en hel del hjälp och information på vägen, som har röjt undan osäkerhetskänslorna ganska snabbt. Monica tar saker och ting med ro, och därmed är det heller inte något som får mer plats i oroshörnet än det förtjänar.

Spill att man inte kan samarbeta

Det faktum att hon pendlar knappt fyra timmar om dagen bekommer henne heller inte nämnvärt, så länge tågen går som de ska.

- Barnen är ju utflugna och min man veckopendlar till sitt jobb i Bjæverskov på Själland, så jag har bara mig själv att rå om på vardagarna. Dessutom är pendlingstimmarna ett perfekt sätt för mig att ”rensa hårddisken” efter en lång arbetsdag. När jag kommer hem så har jag verkligen lämnat jobbet bakom mig, till skillnad från många av mina kollegor som inte pendlar, säger hon.

Jobbet som flexrådgivare i Hvidovre kommun är stundtals tufft, då Monica träffar många människor som på olika sätt har det svårt i livet. I sin vardag möter hon folk med cancer, med hjärtsjukdomar, som har haft hjärnblödningar eller som lider av psykiska åkommor som stress och depressioner. Monica undervisar även i smärthantering och arbetar med förtidspensions- och flexjobsutredningar. Genom arbetet har hon också fått en god inblick i det nordiska samarbetet när det kommer till sjukförsäkringen.

- Det händer att vi har fall där folk kommit i kläm i förhållande till sjukförsäkringen då man bott i Sverige och arbetat i Danmark. Vi hade till exempel en person häromsistens vars sjukperiod i Danmark tog slut och varken Danmark eller Sverige ville ta på sig ansvaret för revalidering och arbetsträning. Det är sån´t spill att en sådan här sak kan hända. Särskilt i en region som denna där arbetsmarknaden är så rörlig, tycker Monica som frustreras över de två ländernas oförmåga att samarbeta.

Tack och lov för Öresundsförbindelsen

Samtidigt känner hon sig lyckligt lottad som får möjlighet att vara en del av en region som är så dynamisk och växande som Öresundsregionen:

- Tack och lov för Öresundsförbindelsen, säger jag bara! Tack vare den så kan jag och min man jobba med det vi vill, samtidigt som vi kan bo nära vår familj och ändå fortfarande ta del av den danska kulturen med allt vad det innebär, konkluderar hon.

Dansk hygge och svenskt fikabröd - ingen dålig kombination.