Fjärde fredagen efter påsk firar danskarna "Store Bededag". Det är en helgdag som inte finns i Sverige.

Bön och bättring

Precis som namnet antyder var Store Bededag från början en dag ämnad för bön. Prästerna bad för fred i kyrkorna och befolkningen fastade. Stora Bededag var inte den enda bededagen.  Mannen bakom bededagen var biskopen i Roskilde 1675 - 1693, Hans Bagger, som under sina första två år på ämbetet införde hela tre faste- och bededagar. Den mittersta av dem blev placerad den fjärde fredagen efter påsk, så att kung Christian den Femte skulle hinna hålla bönedag i Köpenhamn, innan han for iväg på sommarresor runt i sina länder och riken. På landet var dessutom varje onsdag en bededag, så det fanns gott om tillfällen att ägna sig åt bön.

Stora Bededagen

Den stora Bededagen, fjärde fredagen efter påsk, var speciell och ringdes in redan kvällen före. Ringningen betydde att värdshusen skulle stänga och att ingen handel fick förekomma. På så vis såg amn till att folk kom nyktra och i tid till kyrkan dagen efter. Fram till gudstjänsterna under dagen slut var man tvungen att fasta och fick inte lov att ägna sig åt arbete, spel resor, lek eller andra värdsliga ting. Numera är den stora bededagen den enda som återstår och fortfarande är en helgdag, även om de flesta firar den utan religiösa förtecken.

Varma "hveder"

Kvällen innan Store bededag tillhör det traditionen att äta varma "hveder". Det är luftiga vetebullar som värms i ugnen. Man äter dem med ett rejält lager smör. Traditionen kommer av att bagarna förr i tiden inte tilläts arbeta på Store Bededag, och därför bakade extra många stora vetebullar kvällen innan.