Teaterskådepelerska i Öresundsregionen - två länder ger dubbla möjligheter. Eller är det verkligen så? Maria Lindh är en av många kulturarbetare som sprungit på hinder på vägen mot sitt drömyrke. Men med en stor portion mod och en massa vilja lyckas hon ta sig fram på en fortfarande till synes ganska snårig öresundsk kulturstig.

Från Hässleholm till Stockholm och vidare över Atlanten till Kalifornien. Från USA:s heta västkustsol till ett isinrett hotell i Jukkasjärvi och från det kallaste norr ned till ett ljummet Köpenhamn och nu till en liten etta på Värnhem i Malmö. Maria Lindh har spelat teater sedan barnsben. Och hennes stora intresse har givit henne möjligheter att se platser som många andra bara går och drömmer om. Men det är Malmö som är hemma idag. Här delar Maria en liten etta med pojkvännen och tillsammans försöker de att få vardagen att gå ihop och balansera de gemensamma teaterdrömmarna med realitetens krav på pengar till hyra och mat varje månad. Tre dagar i veckan arbetar Maria på Super Brugsen i Köpenhamn för att tjäna ihop till brödfödan. Resten av veckans timmar slukar teatern. Men hon får inte betalt, för hon får inte lov att jobba för en svensk arbetsgivare så länge hon arbetar för SuperBrugsen:

- Första gången jag fick reda på det här med arbetsgivaravgifterna och vilka problem de ställer till med när man arbetar i Danmark och Sverige samtidigt så hade jag precis fått ett erbjudande om att hålla i en kvällskurs i teater här i Sverige. En kompis berättade då för mig att så länge jag arbetar i Danmark så kan jag inte ta ett svenskt jobb, eftersom min danska arbetsgivare då blir tvungen att betala arbetsgivaravgifter till Sverige på min danska lön, berättar Maria.

Sade upp sig

Istället för att göra som så många andra kanske skulle gjort, behålla den huvudsakliga inkomstkällan i Danmark och inte ta ett svenskt extrajobb, så sade Maria helt sonika upp sig från det trygga.

- Det här erbjudandet betydde så mycket för mig att jag inte kände att jag ville tacka nej, berättar hon, men hon är samtidigt medveten om att detta inte är något som man kan kosta på sig att göra varje gång man hamnar i en situation som denna. Pengar och trygghet är trots allt en nödvändighet, tycka vad man vill.

Och efter den tre månader långa kvällskursen var över började mycket riktigt kronorna och örena att sina i plånboken och Maria sökte sig tillbaka till sin danska arbetsgivare igen. Lyckligtvis fanns det en plats till henne på Super Brugsen och allt kunde fortsätta som vanligt. Men hon undrar sig fortfarande över varför systemet ser ut som det gör.

- Det är ju så dumt att man inte ska kunna ta jobb där man vill! Jag har en kompis som är inskriven på Arbetsförmedlingen Kultur idag och han arbetar tidvis för olika teaterprojekt i Sverige. Han fick erbjudande om ett jobb i Danmark, tvingades att tacka nej, just med tanke på att det skulle bli problem med arbetsgivaravgifterna. Så han fick gå på a-kassa istället för att dryga ut sin inkomst, berättar hon och skakar oförstående på huvudet.
- Jag menar, det måste ju alltid vara bättre att man jobbar än att man går på a-kassa, eller?

Företagande ett alternativ

Själv jobbar Maria gratis i Sverige. Dels har hon en varieté grupp med sina gamla klasskamrater, dels regisserar hon en föreställning för en fri teatergrupp i Malmö. Samtidigt pratar hon om att starta en teater och hålla i egna föreställningar. När Øresunddirekt upplyser henne om möjligheterna hon har som egen företagare, så lyser hon upp.

- Det hade jag ingen aning om. Vad bra att i alla fall det är ett alternativ, säger hon.

Det är nämligen enbart när du är anställd och lönmottagare som problemet med arbetsgivaravgifterna uppstår. När du är egenföretagare och har F-skattsedel så är du inte anställd och du får därmed inte lön, utan överskott utbetalat. Därför är detta ett alternativ för den som vill arbeta i båda länderna samtidigt.

Maria kan mycket väl tänka sig att starta eget företag i framtiden. Men för tillfället fungerar kombinationen Super Brugsen och ideellt arbete bra. Möjligheten att ta del av två länders kulturer ger upphov till en hel del positiva saker, men även en och annan krock emellanåt. Särskilt ifråga om det språkliga.

- I början fick man nästan gissa sig fram när någon frågade något, säger hon med ett skratt. Och folk tycker nog att man är ganska korkad ibland när man inte förstår. Det kom till exempel upp en man som skulle ha ”lysepærer” (”glödlampor” på svenska, reds. anm.) och jag visade honom bort till fruktdisken och päronen. En annan skulle ha ”huseblast” som jag genast tolkade som hushållsplast. Men det var ju helt åt skogen. Huseblast visade sig nämligen vara gelatin.

Köpenhamn eller Malmö?

Det bästa med att arbeta i Danmark är enligt Maria, utöver all den fantastiska språk-kuriosa man kan servera för vänner och bekanta, helt klart de rent praktiska detaljerna - ekonomin. Marias danska lön kombinerat med de frikostiga avdragen gör att hon klarar sig på att arbeta tre dagar i veckan och därmed har massor av tid över till att göra det hon tycker är kul.

- Köpenhamn har ju dessutom ganska mycket att erbjuda. Vi står i nuläget och funderar lite på hur vi ska göra med vårt framtida teaterprojekt. Ska vi starta upp något i Köpenhamn där konkurrensen, men också publiken, är större? Eller ska vi satsa på lilla Malmö, där marken är lite mer obeträdd? Det är väl värt en funderare..